Ursäkta att jag tjatar men jag är så sjukt jävla stolt över mig själv!
Jag förvånar mig själv hela tiden..
Core passet var skönt precis som sist och det är så härligt när man känner att man orkar liiite mer än vad man gjorde gången innan :)
Efter core passet tog Sandra med mig på en löprunda i skogen, det är ganska skönt att springa där man aldrig har sprungit innan för man har ingen koll på när man är framme!
Som vanligt så fanns den en jävla mördarbacke som alltid när jag är ute och springer.
Jag trodde benen skulle lossna ett tag men jag tog mig upp och sedan var det inga konstigheter.
Sista metrarna till bilen gick benen av sig själv och jag kände mig som en riktig sprinter ;)
Det tar sig!
